Graviditeten från början

Tänk vad tiden går fort, nu är det över tre månader sen vi fick veta att vi skulle få en bebis. Den dagen glömmer man nog aldrig.
Det var i slutet på juni och mitt i mitt arbetspass så märkte jag att något var annorlunda,det kändes liksom i kroppen att något inte var som det brukar, jag hade nog lite aningar innan också men trodde bara att jag inbilla mig även om Jonas sa att jag säkert var gravid. Så nu ville man ju bara hem så fort som möjligt och ta det där testet och äntligen blev det torsdag kväll den 1 juli och dags att fara hem på ledigt vi bodde då hos mamma och Henry i Haga som vi gjorde hela sommaren.
Jag hade innan jag for på jobb köpt ett test bara ifall att 🙂
Nåväl jag vaknade runt 6.00 på fredag morgon den 2 juli, jag kunde ju bara inte vänta längre, jag läste igenom bruksanvisningen säkert 20 gånger bara så att det verkligen skulle gå rätt till. När testet var taget vågade jag knappt titta på det men jag måste ju och direkt som jag tittade på det kunde jag se ett starkt plus och kontrollrutan visade att testet gått rätt till, helt otroligt det var som jag innerst inne troddde men ändå inte vågade tro på. Med världens största leende väckte stackars Jonas som låg och sov och tryckte upp testet mitt i ansikte på han och sa: titta! ser du var det är? stackarn var helt yrvaken och sa bara: jag sa ju det 🙂
En jätte glädje, man ville ju bara berätta för allt och alla, så svårt att hålla sig i hela tre månader tänkte man men nu har dom där tre månaderna gått, rätt snabbt ändå.
Ända från den dagen har det bara snurrat bebis,bebis och bebis i min hjärna.

Ett starkt positivt test

Jag tänkte också vilken tur jag har som inte mår dåligt, det här kommer att bli hur enkelt som helst men nej nej jag for på jobb igen en vecka senare och dom två första dagarna gick bra men sen började illamåendet komma krypande och jag hade aldrig varit så trött tidigare usch varje dag var verkligen en utmaning. Vilken lättnad när jag fick fara hem och det enda jag tänkte på var att jag skulle sova. Att äta var också en utmaning, det var inget som lockade, vissa saker gick ner bättre än andra men inte var det mycket mat man fick i sig. Allt vad som heter sötsaker blev det sista jag ville ha och och jag som älskat glass mer än någonting annat, helt plötsligt gick det bara inte och det var ju sommar och allt än idag kan jag inte få ner en bit glass.
kaffe är också något som jag inte kan tåla.
Man har ju hört talas om morgon illamående men det stämmer inte alls in på mig, jag mådde som allra bäst på morgonen men vid lunch var det kört och framåt kvällen blev det bara värre så är det fortfarande så jag har mått så här tre månader i streck men det gör ingenting så länge allt är bra där på insidan och det borde ju ändå gå över snart tycker man.
Aptiten har ju kommit tillbaka ordentligt, kan äta lite hela tiden, har drömt drömmar om lasagne och köttbullar. Några speciella mat begär har jag inte vilket känns skönt men det kanske kommer ännu.

Ibland börja man ju nog fundera om det fanns något där, det var liksom så overkligt på nå sätt man kunde inte riktigt förstå att det kunde finnas något där inne man hade ju trots allt bara ett test att tro på och förstås allt illamående.
Det var först den 17 augusti som vi på riktigt fick veta att det finns någon där, då var det dags för vårt andra barnmorskebesök samt läkarundersökning, då lyssnade läkaren på bebisens hjärtljud och man kände på lättnad och glädje över att få höra att det finns en liten filur där, hjärtljudet var riktigt bra.

idag är jag i vecka 15 (14+3 )och magen har verkligen börjat att växa man märker skillnad nästan dagligen men så händer det ju också rätt mycket med bebisen hela tiden, växer och utvecklas. Längtar tills vårt nästa ultraljud som är först den 22 november, men om tiden fortsätter i den här farten är vi snart där. Då får vi se vår skapelse igen och även veta könet eftersom både jag och Jonas är alldeles för nyfikna för kunna hålla oss till förlossningen men först är det besök hos barnmorskan den 24 september.
Är fortfarande sjukskriven tillsvidare men så fort jag kan och orkar ska jag fara på jobb igen. Nu njuter jag av att vara hemma med min älskade man.

Graviditeten innifrån vecka 1-9, En film om hur babyn utvecklas i magen kan du se här: http://se.babycenter.com/video/pregnancy/weeks-1-to-9-pregnancy/

Vecka 10-14: http://se.babycenter.com/video/pregnancy/weeks-10-to-14-pregnancy/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *