Vårt lilla mirakel

Igår var det äntligen dags för det första ultraljudet av våran bebis. Har väntat så länge på den här dagen men nu var den här. Vi hade tid kl 13.15 och fick nästan komma in direkt när vi kom dit. Sköterskan var jätte trevlig och jag fick lägga mig ner och Jonas satt bredvid. Det fanns en tv skärm i taket så att jag kunde se allt som hände. Så fort hon satte igång ultraljuds apparaten och satt den på magen så såg man direkt en litet foster som låg där eller rättare sagt satt där. Det var hur häftigt som helst. Hon förklarade för oss var allt satt och visade benen och armarna och vi fick se den lille från olika håll. Allt såg bra ut, hjärtat slog jämna slag 161 slag/minut vilket är bra och 6,1 cm lång var han/hon också så otroligt liten att det är svårt att förstå. Enligt ultraljudet var jag i vecka 12+4 och fick beräknad förlossning den 13 mars 2011. Det känns verkligen som en hel evighet dit. Vi fick fyra stycken fina bilder att ta hem av vår lilla skapelse så söt och så fin låg och sov hela tiden. Sen hade man svårt att inte låta bli att se på bilderna hela tiden. Det var ju så overkligt att den där lille på bilderna finns där inne, helt otroligt! Men så skönt att äntligen få en liten titt på han/hon.
Nästa ultraljud är den 22 november då är jag i vecka 24 och då ska vi få veta vad det är för kön eftersom vi båda är alldeles för nyfikna för att kunna hålla oss till förlossningen.
Det är nog en så fantastisk upplevelse att ha en liten bebis där inne. Den finaste i världen. Älskar den lilla filuren otroligt mycket redan. Man bara gick runt och log hela dagen och lite nu och då måst man bara sätta sig ner och titta på bilderna.
Nu hoppas jag bara att illamåendet ska börja gå över så att man kan bli normal igen men även om man mår illa konstant så där det värt det alla gånger.

Vår lilla plutt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *